julialepard

Mitt humör just nu, hur jag känner mig, hur jag mår går inte att förklara. Har en sån konstig känsla. En blandning av alla jävla känslor som finns. Jag känner mig hopplös, fast ändå inte. Lycklig fast samtidigt ledsen. Arg men glad. Kär men hatar allt. Går inte att förklara, vet inte vrf jag sitter och ens försöker. I bloggen som ni märker skriver jag av mig då och då. Det känns bra att bara kunna skriva. Skita i vem som läser det. Kan skriva skit utan mening och ändå inte orka bry mig om hur meningslösa vissa saker är. Jag känner att jag inte vill vara ensam, kan inte vara ensam. Och dom som tycker jag låter desperat till er säger jag fuck off. Jag mår helt enkelt bäst när jag har någon, ett förhållande. Där jag känner mig älskad och meningsfull. Behövd. Sitter och lyssnar på hardcore superstar, försöker samla mina tankar och komma fram till något vettigt, och hur det går? Ja, åt helvete. Vissa tankar säger åt mig att dra ifrån nässjö, dra till ett bra ställe. Vissa säger att jag inte kan lämna mina vänner. För utan dom vore jag inget. Vill bara hitta någon som förstår. Förstår att jag mår skit då och då. Förstår sig på mig, vill mig väl. Men det verkar inte finns några sånna människor.